Ja. har varit i Luleå i typ 6 dagar, har ont i hälarna, så mycket som man går. Man blir glad om man får sova mer än 5h. Det händer saker hela tiden. Men det är riktigt kul.

Idag smäller det. Klockan 16:00 lyfter planet från Malmö, klockan 19:00 landar jag i Luleå.
Jag är nervös, rädd, nyfiken, osv.
Men just nu vill jag inte åka. Vill stanna här. Det var riktigt jobbigt att säga hejdå till Joakim. Träffas inte fören om ca 4 månader igen.
Så just nu hoppas jag att jag inte ska trivas i Luleå så att jag åker hem igen. Men det är bara att vänta och se, jag provar självklart.
Är lite rädd för att flyga, tycker inte om trycket när man lyfter. Men det är bara en timme på vardera flyg och ett 45 min uppehåll i Stockholm som jag kan återhämta mig lite.
Sen när jag väl är framme i Luleå får vi se om jag hittar Phösarna som ska visa vilka bussar man ska ta och så. Sen kanske gå runt lite i skolområdet för att se om man hittar stället jag ska vara på imorgon. Och kanske gå till ICA och fixa frukost. Sen däcka.

Ja. Jag är fortfarande chockad. Ena stunden är jag glad och tycker att det ska bli skit kul, andra stunden storbölar jag och vill inte.
På studera.nu kan man inte tacka "ja" så jag ringde till dem och frågade hur jag skulle göra. Hon sa då att eftersom jag gjort en sen anmälan blir det ett automatiskt "ja tack" om man kommer in. Så jag hoppas hon har rätt.
Mamma och jag fixade Csn Bidrag och lån. Får se hur lång tid det tar för dem att acceptera :)
Har ställt mig i kö för boende, men det är långa köer så får hoppas jag har tur. Vill inte vara inneboende för länge. Vill ha mitt eget.
Är skit trött just nu, men kan inte heller bara ligga still och vila, då tänker jag för mycket och blir rädd.
Men trivs jag inte är det bara att åka hem, så det löser sig.
Men... om jag nu trivs.. vad gör jag då? x'D

Oj säger jag bara.
Jag har varit jätte skakis sedan jag fick reda på detta, rädd, glad, nervös, allt. Verkligen allt.

Jag gjorde några sena anmälan till olika universiteter/högskolor för 1-3 dagar sedan, bara för att. Tänkte mer "Kommer ändå inte in någonstans, så kan lika bra söka"
Idag vid 5 tiden såg jag att jag fått ett mail från studera.nu att jag fått svar från någon skola. Min första tanke va "Vilken skola har nekat mig?"
Loggar in och tittar.
"Antagen"
Blev chockad och tänkte "Har jag läst fel?"
Sen kollade jag vilken skola det var.
Luleå universitet.
Jag börjar den 17 Augusti, tar flyget upp den 16e. (Om 5 dagar)
Min syster går ju på Luleå Universitet, så får bo hos hennes pojkvän Johan som har ett rum ledigt som jag kan hyra ett tag tills jag bestämt mig för om jag vill stanna på utbildningen eller om jag vill hem igen. Bestämmer jag mig för att stanna så flyttar jag till eget :)
Utbildningen heter Civilingenjör - Öppen ingång. Jag väljer alltså inriktning efter jul eller nått. Dessa kan jag välja bland: (Det jag tycker verkar vara mest intressant är understruket)
Arkitektur, Datateknik, Hållbar energiteknik, Industriell ekonomi, Industriell miljö- och processteknik, Internationell Materialteknik/EEIGM, Maskinteknik, Naturresursteknik, Rymdteknik, Teknisk design, Teknisk fysik och elektroteknik, Väg och vattenbyggnad.
Min syster läser Teknisk design.
Det som gör det ännu jobbigare är att min pojkvän bor i Kävlinge och ska läsa i Helsingborg.

Jag är spänd, samtidigt som jag är rädd... funkar det? x'D
Jag är nyfiken på hur detta året kommer att bli, nu när jag lever helt i ovishet. Det är spännande, jag hoppas på äventyr, nya upplevelser, nya vänner, pengar, erfarenhet och mycket mer. Men självklart är jag rädd också, pga att jag inte vet något alls.
Jag har lugnat ner mig nu efter nedslaget om att jag inte kom in någonstans. Dock känner jag mig fortfarande besviken och ledsen. Och jag kommer säkert känna mig ledsen och deprimerad när terminen börjar för alla, eftersom jag är den enda i min vänkrets som inte ska läsa något detta året.
Dock känner jag mig motiverad, jag har velat ta sabbatsår, men inte riktigt vågat. Och för att jag kände (känner) mig "stressad".
Om jag kommer in nästa år är jag 21år, om jag läser en 5årig utbildning är jag 26år när jag är klar, sen ska karriären börja, runt 27år, hitta mig en man, leva livet, hus, ovs.. helt plötsligt är jag 35år, när ska barnen komma? x'D
Livet stressar mig.
Men jag har träffat äldre som pluggar, när jag läste teknisk basår fanns det 28åringar, dom var lika motiverade (om inte mer) som vi.
Så jag ska ju egentligen inte låta åldern stressa mig, det är bara en siffra. Man kanske kan se åldern som mognad i stället.
Men det som är så bra (tror jag?) med livet är att man inte kan planera det. Jag kanske får ett skit bra jobb nu som jag utvecklas inom, gifter mig vid 24års ålder och barn vid 25år.
You never know.

Broken Future
Deviantart by Aracari

Seg dag idag.
Har funderat mycket på vad jag vill göra iår, vad jag har för chanser för jobb, vart jag skulle tänka mig kunna volontära någonstans. Och vet ni vad jag har kommit fram till? Ingenting.
Det är så mycket jag vill, men som jag har små chanser till att genomföra.
Jag har gjort upp en plan på hur jag vill göra iår. Men chansen att det blir precis så är ju inte speciellt stor. Jobben är det som krånglar till det mest, eftersom jag inte vet vilket jobb jag kan få.
BTW!
Var på Bakken i lördags :D
Vann lite småsaker och åkte någon karusell. Det var en ren impuls som gjorde att vi stack, men roligt hade vi!